Book2:KigdomIteDreams
fthemhadbeenapartforquitesometimeandbothhadaloneedforsatisfa.Theywentatitvigorouslyformostofthenightuntiltheywereexhaustedandfelsleepcspedineachother’sarms.Headonthepillow,ViostilldidnettoadmonishMr.Finger, “Think.Thinkagain,myloveaboutowersyouhave.Iwanttoavengemymother.Iwantitverybadlyasyouknow.” “Yes.Yes,Iknow.Iwillrackmybrainsagain.Perhapssomethingwilleup.It’ste.Let’ssleep.” Viowokeupatthecrackofdawm.Rubbinghersleepyeyes,sherememberedthatsomethingbigposedtohappenthatday.Slippingoutofbed,shewalkedovertothetreeholeandlookedoutatthegoldpace.Shesawthefurhefootofthemountainweregoingatfullbstandmanysmallboatswerebusysailingtoandfrironingotsandfirewoodforthefurnaces. “Somethi